Vart tog pengarna vägen?
Under arbetet med boken om Harald Edelstam tvingades jag välja bort många goda historier eftersom de byggde enbart på andrahandsuppgifter, som jag inte lyckades bekräfta genom andra källor. Den enskilt viktigaste orsaken till att jag inte kunde belägga en rad historier var Sverker Åström som, trots flera förfrågningar, inte beviljat mig en intervju. Åström var åren 1972-77 UD:s kabinettssekreterare och den som ofta "drabbades" av Harald aktivistiska diplomati.
En historia jag inte tog med i boken handlar däremot i hög utsträckning om en helt annan "mumrik" på UD, nämligen Wilhelm Wachtmeister, chef för UD:s politiska avdelning under den tidsperiod som Harald var ambassadör i Centralamerika och Chile, och senare Sveriges ambassadör i USA.
Historien utspelar sig våren 1974 när Harald Edelstam turnerar runt i USA - påpassad både av svenska och amerikanska myndigheter. I olika sammanhang berättar han om sina upplevelser efter militärkuppen i Chile den 11 september året innan. Han föreläser på amerikanska universitet och högskolor, men framför allt talar han på olika stödgalor till förmån för kampen mot den chilenska militärdiktaturen. Efter avslutad turné har Harald en ganska ansenlig summa insamlade pengar som skulle göra bäst nytta i Chile, hos rätt mottagare. På något sätt lyckas han skicka pengarna till den svenska beskickningen i Chile med kurirposten från den svenska beskickningen i Washington. På försändelsen anger han Wilhelm Wachtmeister som avsändare. Men något går fel i hanteringen och försändelsen når inte avsedd person på den svenska beskickningen i Santiago de Chile.
Enligt Wien-konventionen är diplomatiska kurirförsändelser okränkbara och får inte öppnas eller stoppas av värdlandets myndigheter. Kurirförsändelsernas okränkbarhet vilar dock på en bräcklig grund eftersom privilegiet genom åren missbrukats. Ett av de mest flagranta brotten är de nordkoreanska ambassaderna i Danmark, Finland och Norge som under åttiotalet använde kurirförsändelserna för att smuggla knark. Därför behöver okränkbarheten vårdas, speciellt efter att en ambassadör förklarats persona non grata.
Den diplomatiska kurirposten är inte heller avsedd för att transportera oredovisade pengar till en motståndsrörelse. Därför kallas Harald upp till UD:s kabinettssekreterare Sverker Åström när han återvänder till Stockholm. För ingen tror på allvar att Wilhelm Wachtmeister skickat pengar till den demokratiskt valda folkfrontsregeringen och deras kamp mot Augusto Pinochets militärjunta som då hunnit torterat ihjäl över tretusen människor. Harald blånekar däremot till all vetskap och inblandning i den märkliga penningtransaktionen. Och där upphör spåren.
Jag har inte hittat några dokument i UD:s arkiv som belyser den här udda kurirförsändelsen och Sverker Åström är som sagt inte villig att prata med mig. Vart tog då pengarna som Harald samlat in under USA-turnén vägen? Skickades de tillbaka till Wilhelm Wachtmeister som i maj blir beskickningschef på den svenska ambassaden i Washington DC? Eller var hamnade de? Någonstans måste de ha tagit vägen.
Det här är en av många spännande historier som kantar Harald Edelstams väg genom livet...
Nyligen släpptes också en rad amerikanska dokument, efter år av hemligstämpling, som kastar nytt ljus över det politiska spelet bakom Haralds turné i USA. Jag återkommer till det i kommande inlägg.
